samyaksambuddha

Det farliga med det digitala är att det inte finns någon motpol. Ingenting som motsäger den moderna människans verklighetsbild. Bara mänsklighet.

Det måste det finnas för att man ska kunna behålla sitt förstånd.

Som här. Där jättelönnarna rasslar ovanför mitt huvud. Av ingen speciell människoorsak. Brus.

Här där den uppvaknade Buddha har bestämt att det trådlösa nätet ska ta slut/inteexistera/upphöra.

Min son, jag vill bara att du ska minnas att det fanns en tid, när man kunde bläddra mellan tomma tv-kanaler, på frekvenser som inte fanns.

Att vara människa
eller maskin?

p.s. den uppvaknade Buddha hade bestämt att jag skulle glömma att jag kopplat ur modemet. han är.

En rymdodysée

Att läsa gammal scifi från biblioteket är en helhetsupplevelse. Bibliotekarierna hämtar böckerna från bibliotekets magasin. En del av dem ursäktar sig för de sönderlästa folkupplagornas skick.


Det som glädjer mig mest i genren är inställningen till litteraturen. Det här är inte konst. Det är underhållning. Jävligt bra underhållning. Intrig. Vetenskap. Filosofi. Sense of wonder. Man rör sig i mänsklighetens hisnande gränsland.

Ordet är ett verktyg. Det kan vara oerhört befriande den som vuxit upp under modernismens diktatur.

ikonologi

Fotbolls-VM är som bäst innan matcherna börjar. Jag är inte intresserad av vad som händer under själva spelet, men förspelet. Ja.

Englad-Trinidad & Tobago. I studion bygger man upp berättelsen med utstuderad dramatik. Den stora nationen. Den lilla nationen. Spelets protagonister och antagonister.

Höjdpunkten är när sändningen flyttar in till stadion. Flaggorna bärs ut. Spelare, juniorer och viktiga män i kostym marscherar in. Bilderna är bättre nu. Mer laddade. Englands nationalsång sätter igång. Bildproducenten är märkbart upphetsad.
En lång åkning längs det engelska laget. God Save the Queen. Och så längst ut. Beckham. Kameran svänger långsamt och fångar hans profil i en otroligt tät närbild. Och ligger kvar. Det är inte bara nationalism längre, det är något religiöst över det. Och ligger kvar. Han är Kristus. Nu.
Och när det är helt omöjligt att ligga kvar ännu en sekund klipper man vidare. Nationalsången ebbar ut. England, England, England. Klipp till engelska supportrar.

När kameramannen ska göra samma åkning under Trinidad&Tobagos nationalsång gör han misstaget att avsluta med samma närbild på lagkaptenen. Det går inte. Han är för svart. Bildproducenten skriker. Och snart är bilden behagligare.
Klipp till tokig supporter. Lattjo. Det där vi just sade om blodet som reser sig ur nationens jord, det finns inte längre. Okej?
Matchen börjar. Jag går från teven.

Det är en engångshändelse att jag bloggar om fotbolls-vM. Jag lovar.

på rygg

Den fulländade skönheten, skönhetens idé, finns bara i Platons dialoger. I verkligheten är skönheten snarare vetskapen om att det vackra är så sårbart ofullständigt.
Om det inte kan få en att gråta så lever man inte längre.

stadskreatur

Värmeböljan har draperat vår balkong i en söt avfallsstank. Jag vet inte om det är vårt eller någon grannes fel att det stinker. Kanske är det ändå troligast att det är höghusets samlade avfallshög som värmts upp och att det är den böljande junivinden som kastar upp pustar av förruttnelse.
Jag sitter sömndrucken i värmen, utan något som helst begrepp om tiden, bälgar ljummet kaffe och läser Juan Manuel De Pradas "Fittor".

Någon borde resa ett monument över dessa fittor som förlöser den gamla skökan Europa, fittor ännu mer värdefulla än de ammor som gav sin mjölk till den förstfödde i hertigdömet för att barnet inte skulle bita fru hertiginnan i bröstvårtorna. Hyresmödrarna är ammor i detta cybernetiska Europa som fallit på vår lott och borde hyllas av alla nationer, men här hyllas endast fotbollsspelare som går i pension och ministrar, framför allt om de är stiliga och har vältrat sig på botten bland kräldjuren.

Staden är en trygg böld, fylld av ljumt var, som gatuarbetarna driver upp med sina borrar.

I-proletariatet

Folk som jiddrar i min inbox om e-democracy borde ta sig en funderare. Betänk de summor som internetproletariatet varje dag stjäl från upplevelseindustrin. Det är ju fantastiskt. Vi lever i ett samhälle där folk fullständigt skiter i det kapitalistiska systemet om det bara finns en möjlighet. Uppmuntra stöld!

Hanna från Arlöv, hej
jag lärde mycket av dig

I see trees of green

Folke Tersman

Kanske saknar vi helt den intelligens som är nödvändig för att lösa de filosofiska frågorna. Och kanske skulle medlemmarna av en annan, mer utvecklad ras betrakta våra försök att lösa dessa frågor på samma sätt som vi ser ner på neandertalmänniskans brist på matematisk förståelse.

Om mitt liv var en europeisk kvalitétsfilm. En sån som du gärna skulle se och njuta av och rekommendera till dina vänner över en dålig latte och sedan hyra en gång till för att slutligen totalt glömma bort.. Ja då skulle slutscenen i den nästan östeuropeiska förorten, mattas av i tonerna till Louis Armstrong och "What a wonderful world", medan bilden går till svart och följande citat dyker upp och Louis vrids upp till full volym och bara vräker på.