stadskreatur

Värmeböljan har draperat vår balkong i en söt avfallsstank. Jag vet inte om det är vårt eller någon grannes fel att det stinker. Kanske är det ändå troligast att det är höghusets samlade avfallshög som värmts upp och att det är den böljande junivinden som kastar upp pustar av förruttnelse.
Jag sitter sömndrucken i värmen, utan något som helst begrepp om tiden, bälgar ljummet kaffe och läser Juan Manuel De Pradas "Fittor".

Någon borde resa ett monument över dessa fittor som förlöser den gamla skökan Europa, fittor ännu mer värdefulla än de ammor som gav sin mjölk till den förstfödde i hertigdömet för att barnet inte skulle bita fru hertiginnan i bröstvårtorna. Hyresmödrarna är ammor i detta cybernetiska Europa som fallit på vår lott och borde hyllas av alla nationer, men här hyllas endast fotbollsspelare som går i pension och ministrar, framför allt om de är stiliga och har vältrat sig på botten bland kräldjuren.

Staden är en trygg böld, fylld av ljumt var, som gatuarbetarna driver upp med sina borrar.