fiber

Jag vadar genom vardagen. Hela min verklighet är skapad av människor. Allt jag rör vid. Allt jag gör. Ingenting är egentligen verkligt. Det har ingen relevans utanför sig självt.

Det är härligt. När det blir natt kan man sätta sig ner och stirra och vara medveten om att ingenting är. Idag har jag inte gjort någonting. Bara följt signaler, levt som ett mellanting mellan romanfigur och robot, ätit industriprodukter, konsumerat och följt sociala mönster. Inget som är. Gräsmattan utanför huset är odlad av människor.

När jag om en stund lägger huvudet på kudden kommer de syntetiska fibrerna att vara ljumma av laptopen. Jag är trött men vill inte somna. Då kommer drömmarna och med dem kommer livet oundvikligen att fortsätta.